Etikettarkiv: äldre

Problemen i äldrevården tas inte på allvar

Tvärsnytt har i ett antal inslag uppmärksammat problemen i äldrevården i Örebro (och fler inslag kommer). Det är bra, precis som det var bra att NA granskade problemen i höstas. För läget är ansträngt (jag har skrivit om det i ETC, här), eller för att citera en anställd: ”det bubblar, snart kokar det över” (jag har skrivit om problemen här, här och här). (Och detta samtidigt som kommunens ekonomi går med överskott, se inslag i Tvärsnytt om det här.)

Idag sände Tvärsnytt en studiodebatt (som nog bara kommer att finnas på webben) mellan mig och Rasmus Persson (ansvarigt kommunalråd, c). På 6 minuter hinner man inte säga allt (och lite blev bortklippt), men här är hela inslaget:

Mina viktigaste punkter (för dem som inte vill kolla hela inslaget…):

  • Äldrevården har stora problem idag och det borde vara ett gemensamt ansvar att försöka lösa dem. Därför borde pensionärer, anhöriga, pensionärsorganisationer, anställda, fackliga organisationer, anhörigföreningar, chefer och andra bjudas in till samtal om hur vi vänder problem till möjligheter. Vi politiker har ett ansvar att lyssna och ta problemen på allvar – jag/vi tycker inte att den styrande högerkoalitionen gjort det.
  • Mycket bra har skett i äldrevården, många förändringar har varit till det bättre. Men alltför mycket har skett alldeles för snabbt. Omorganisationer, tidsplaneringssystem (som krånglat) och besparingar har kommit samtidigt och på vissa ställen har det skapat totalkaos. Det borde vi ta på allvar.

ÖBOs hyresgäster borde inte missgynnas

Örebro kommun införde, hösten 2008, ett bidrag till seniorboenden för att underlätta för seniorboenden att till exempel har personal som ordnar gemensamma aktiviteter och kan ge extra service till de äldre som behöver. Det där var vi helt överens om.

Det vi inte är överens om är varför kommunen ska särbehandla äldre örebroare beroende på vilken hyresvärd de bor hos: det kommunala stödet går nämligen inte till de seniorboenden som ägs av ÖBO, kommunfastigheter och Länsgården (högermajoriteten kallar dem ”offentligt ägda seniorboenden”, vilket knappast är någon skäl till varför de boende där inte ska få del av kommunens bidrag). Med andra ord: kommunens bidrag till att göra seniorboenden mer trygga och bättre går bara till de örebroare som valt att bo hos privata seniorboenden. Som Afzelius sjöng: och vem är det som tjänar på det?. Socialdemokraterna och vänsterpartiet föreslog att alla skulle behandlas lika, att även seniorboenden i t ex ÖBO skulle ha del av bidraget.

Den högerkoalition som styr Örebro lovade att återkomma med förslag om de ”offentligt ägda seniorboenden”. Det lovade de att göra under hösten 2008. Det gjorde de inte. Inte heller under våren eller hösten 2009. Därför ställer jag frågan.

Sedan många år har Örebro satsat mycket på att skapa seniorbostäder, vilket gör att vi idag har flest seniorbostäder per invånare i hela landet (enligt en undersökning från SKL har bara Stockholm och Malmö fler totalt – Göteborg har färre än Örebro).

Seniorbostäder är vanliga bostäder som är avsedda för äldre (ofta över 55 år). Många seniorbostäder har lokaler där de boende kan ha olika gemensamma aktiviteter. Fördelen med seniorbostäder är att det mesta tyder på att äldre som bor där klarar sig bättre, längre, än andra. Allt tyder på att seniorbostäder är bra både för den enskilde och för kommunens ekonomi (och för äldrevården). Alltså bör kommunen uppmuntra detta. Därför är det bra att ge ett kommunalt stöd så att verksamheten kan utvecklas på seniorboenden. Frågan är bara varför högerkoalitionen i Örebro inte tycker att de som bor till exempelvis ÖBO ska få det stödet.

Här kan du läsa hela interpellationen.

Flytta isär ska man bestämma själv (inte kommunen)

Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.

Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.

Behåll Rudbecks – gör äldrebostäder av Risbergska!

Den högerkoalition som styr Örebro har bestämt sig för att lägga ner Rudbecksskolan. Istället vill ”de” göra om lokalerna till kontor och bostäder (lite oklart vem som står bakom det – om Lennart Bondeson (kd) varit på plats hade vi kanske fått svar på frågan). Jag tror att det där är ett kortsiktigt tänkande som om några år kommer att vara helt obegripligt. Så därför blev jag lite förtjust när kamrater lanserade sin alternativa idé: behåll Rudbecksskolan och gör istället om Risbergska skolan till ett bra och tryggt boende för äldre!

Idén verkar ju först bara spexig och annorlunda, men ju mer man tänker på den, ju bättre blir idén.

Rudbecksskolan är en av få verkligt centralt placerade skolor och det lär i framtiden vara omöjligt att skapa en så centralt placerad skola – när behoven av skollokaler åter ökar. För ärligt talat: är det någon som vet vad vi behöver om 30-40 år? Detta har också Kommunfastigheter påpekat. Alltså tycker jag att själva nedläggningen av Rudbecksskolan är kortsiktig (och fel). Att det dessutom skett utan några formella beslut gör det hela ännu värre.

Är det någon gymnasieskola som (lokalmässigt och rent geografiskt) någorlunda lätt kan ersättas i framtiden, så är det Risbergska skolan. Och det vore lämpligt att göra om den just nu, för just nu behöver Örebro fler bra och trygga bostäder för äldre. Dels för att vi behöver fler vårdboendeplatser nu och framöver och dels för att kommunledningen sagt att man ska ta bort vårdboendet Ädelgården – så fort man kan ersätta det med andra vårdboendeplatser i västra Örebro.

Risbergska skolan ligger nämligen väldigt vackert och genom att bygga om den till bostäder skulle många äldre kunna få ett boende (i ett plan), i en naturskön miljö där man enkelt skulle kunna gå (eller rulla) ut för en promenad, lyssna på fågelsång och andas frisk luft. Lokalerna skulle förmodligen räcka till rätt många bostäder och det borde vara möjligt att använda byggnaderna både till vårdboende (dit man flyttar när man har stora vårdbehov), seniorboende (helt vanliga lägenheter men avsedda för dem som fyllt 55 år) och till ”mellanformen” trygghetsboende.

Det finns självklart en baksida. En del elever som går (och gått) på Risbergska skolan kommer att bli upprörda. Ingen vill att ”ens egen” gymnasieskola ska läggas ner. Men idag är alternativet, tydligen, att lägga ner Rudbecksskolan.

Det vore bättre att behålla Rudbecksskolan, som aldrig kommer att gå att återskapa (det finns inga så stora ytor inne i city – särskilt inte till ett anständigt pris), och det är rimligt att tro att centralt belägna skolor är bra både för att skapa liv och rörelse i city och för att det även i framtiden kommer att finnas många ungdomar som vill gå i centralt belägna skolor.

Jag tycker att hela den här idén borde prövas ordentligt, innan Rudbecksskolan säljs. Och dessutom borde det självklart fattas demokratiska beslut innan någon bestämmer att en skola ska läggas ner…

”Leksaker” för äldre

Alaa tipsade om den fantastiska idén i Västerås: att placera en fräsch skejtpark bredvid en ”upplevelsepark” för äldre (länk till reportage i Tvärsnytt). Det är ju lysande, inte bara för att det är bra att de olika åldersgrupperna därmed träffas mer, utan kanske framförallt för att det visar att det går att tänka mycket nytt när det gäller att skapa motsvarigheten till leksaker, fast för äldre (jag har bloggat om detta tidigare). Det vill säga miljöer, prylar och annat som uppmuntrar rätt sorts rörelser och skapar en meningsfull sysselsättning. Användningen av tv-spelet Wii i exempelvis rehabilitering och dagvård har jag läst om tidigare (används i Örebro kommun, men hittar ingen länk till det).

När man skäms som en hund

Vi hade sammanträde med Programnämnd Social välfärd igår eftermiddag och diskuterade bland annat äldrevården i Örebro (vilket är ett av nämndens stora ansvarsområden). När jag kom hem efteråt berättade jag om vad som diskuterats och min fru missförstod vilket problem jag pratade om: jag berättade om att jag tyckte att länsstyrelsen hade rätt i sin kritik (av kommunens hantering av nollvisionen) och hon förutsatte att jag menade länsstyrelsens kritik (och uppföljning) av att gamla och sjuka örebroare får vänta upp till nio månader på en plats på särskilt boende.

Och självklart var det hon som var normal. Självklart borde jag – och andra – ha diskuterat den frågan ordentligt på nämnden när det exempelvis rapporterades att den genomsnittliga väntetiden för en plats på vårdboende är 3,7 månader. Självklart borde vi alla ha blivit engagerade och inlett en diskussion om hur vi – snabbt – ska göra något åt det. Jag skämdes när jag insåg hur märkligt det måste ha låtit för dem som lyssnade på mötet.

Problemet är att man vänjer sig för snabbt. För sanningen är att vi fått den där typen av rapporter gång efter gång efter gång (även när vi styrde kommunen) och efter ett tag så blir det positivt att den genomsnittliga väntetiden minskat från 3,8 månader till 3,7. Typ.

Väntetiderna betyder självklart inte att de gamla och sjuka som behöver vård sitter ensamma och väntar – tvärtom sätter vi in andra insatser som många gånger är dyrare i väntan på en plats. Men likväl: det är inte rimligt att människor som är sjuka och har (relativt) kort tid kvar av livet ska tvingas vänta 3,7 månader på en permanent plats där de kan få tillbringa sina sista år. Jag är förbannad för att vårt husbygge nu dragit ut ytterligare någon vecka på tiden, men många gamla får stå ut med bra mycket mer än så.

Nästa gång frågan om ”icke verkställda beslut” kommer upp lovar jag att inte vara tyst. Den där frågan måste vi diskutera seriöst, och gemensamt. Inget parti har ensamt lösningen – och örebroarna förväntar sig både långsiktiga och snabba åtgärder.